jueves, 22 de marzo de 2007

Colombiansk präst arresterad i Brasilien för att tillhöra FARC-gerillan

8725 tecken

”Det är inte tid för att sätta sig på ett kafé för att tala om den Heliga Jungfrun. Det är tid att resa sig för att börja kämpa”!

BOGOTA / 050902 / Den colombianske prästen ”Padre Camilo Lopez”, eller hans riktiga namn, Francisco Antonio Cadena Collazos, greps i slutet av augusti i Sao Paulo, Brasilien. Lopez är sedan tio år FARC-gerillans politiska representant i Brasilien där han ofta har föreläst på universitet och hos folkrörelseorganisationer. Colombias regering har krävt honom utlämnad till Colombia anklagad för uppror och mord.

Padre Camilo lärde jag känna i mars 1998 när vi befann oss i samma gerillaläger i södra Colombia. Vid 13 års ålder började bondsonen att studera på prästseminariet i Colombia. Få personer som jag under 30 års tid har intervjuat har gjort ett så stort intryck på mig som denne prelat med den starka agitatoriska rösten.

I likhet med tusentals präster på basnivå inspirerades Camilo Lopez av Camilo Torres, den folkkäre prästen som 1966 anslöt sig till den nybildade ELN-gerillan i Colombia. I sin första strid stupade Torres men lever vidare i miljoner colombianers tänkande.

Från hela världen strömmar nu telegram in som kräver att regeringen Lula omedelbart släpper Camilo Lopez fri och respekterar den internationella asylrätten. Till denna skara har ”Mödrarna på Plaza de Mayo” anslutit sig. Att skicka Lopez till Colombia betyder att hans liv inte bara kommer i fara utan att man faller till föga för en regim som anklagas för intima förbindelser med de paramilitära dödsskvadronerna i Colombia, anklagad för massarresteringar av civilbefolkningen och förföljelser av fackligt och politiska oppositionella.

”Som präst vet jag inte hur man använder vapen”

Men vad är det då som gör att regimen i Bogota räds denne prelat som aldrig har varit beväpnad, varken på gerillaområden och än mindre i Brasilien? Några utdrag från intervjun 1998 kan ge en bild av en man som med ord kämpar för att skapa fred och social rättvisa i Colombia.

För det första har den politiska polisen DAS i Colombia, som skäl för sitt krav på utlämning av Lopez till Colombia, anfört att denne skulle vara ansvarig för mord. Så här sa Lopez 1998:

Dick Emanuelsson: Deltar Ni när det är strider med fienden?

Camilo Lopez: – Jag fick order av kamrat Jacobo Arenas (grundare och befälhavare för FARC som Camilo Lopez var personlig sekreterare för) att INTE delta i strider med fienden, för, som han sa, ”det är inte din plats”. Jag som präst vet inte hur man använder vapen eller hur man skjuter. Men i extrema fall kan det vara nödvändigt att vara beredd.

Dick Emanuelsson: Som vid ett armébakhåll?

Camilo Lopez: – Precis, det är ett exempel. ”Men du ska inte delta i den direkta skottlinjen. Du kan hjälpa till att flytta sårade, vårda skadade, hämta mat till de stridande”, sa Arenas. För i striden handlar det inte bara om att skjuta utan striden utgör en serie av politiska-militära händelser som äger rum i samma tidpunkt.

Fem miljoner dollar till ’Lula’

Sa Camilo Lopez 1998, uppgifter som naturligtvis den militära underrättelsetjänsten känner till men håller tyst om.

För att ge ytterligare bränsle på kravet om utlämning och att stänga den politiska-diplomatiska representationen för den colombianska gerillan i Brasilien, har colombianska media spridit uppgiften om att Camilo Lopez ska ha överlämnat fem miljoner dollar till ’Lulas’ presidentvalskampanj 2002, en uppgift som inte bara är absurd eftersom varje gerillarörelse för en ojämn kamp för att skapa inkomster för sina politiska och militära operationer. Det brasilianska arbetarpartiet PT förnekade denna uppgift omedelbart när den presenterades i mars i år av högertidskriften Vega. Men uppgiften syftar till att pressa regeringen Lula att utlämna Camilo Lopez till Bogota.

I den colombianska säkerhetspolisens underlag för utlämnade påstår den att Camilo Lopez anslöt sig till FARC 1973. I intervjun 1998 säger han att året var 1983. Vid den tidpunkten, precis som nu, slaktades tusentals colombianer av militären och de paramilitära grupper som Human Rights Watch betraktar som ”Den 6:e Divisionen”. Militären har fem divisioner och den 6:e är den som gör det ”smutsiga arbetet”, likvidera den politiska legala oppositionen. Det var därför som Camilo Lopez inte hade annat alternativ än att ansluta sig till gerillan eftersom han utsatts för många mordattentat efter sina ”uppriktiga” predikningar.

Camilo Torres’ betydelse

D.E: Hur var den politiska situationen vid den tidpunkten när du studerade på prästseminariet?

P.C: Det var 1970-tal. Alla talade om Camilo Torres, ”Deklarationen i Medellin”, men vi studenter fick varken lyssna eller se på nyheter eller läsa om Camilo Torres. Togs vi på bar gärning så bestraffades vi, vilket kunde bli relegering. I Colombia har vi alltid haft en av de mest konservativa kyrkorna i världen. Men för oss präststuderande var Camilo Torres den verklige prototypen av en präst och människa.

– För mig betydde Camilo Torres oerhört mycket. För han var summan av en enorm mänsklig potential. Han var ett föregångsexempel och på den vägen var det. Vi socialt intresserade präster gick samma väg som Camilo, arbeta med bönderna, med ungdomarna, med de fattiga. Därför var det mycket lättare att förstå Camilos politiska budskap. Därför har Camilo inte dött för oss.

Men på prästseminariet framställdes Camilo Torres och den nystartade gerillarörelsen som “Djävulen med svans” som man absolut inte borde studera. För Camilo Lopez började marken också att brännas. Hans predikningar i länen Huila och Tolima uppfattades allt mer som ”subversiva” när han talade om hur storgodsägarna koncentrerade allt mer mark i sin ägo på bekostnad av fattiga småbönder som sköts. Men han ville heller inte bli en martyr som Camilo Torres utan fortsatte sin politiska strid, men nu inom gerillarörelsen FARC, som han anslöt sig till 1983 under mottot: ”Det spelar ingen roll var du kämpar, det viktiga är att du kämpar och lever”!

Knappt plats för att begrava de döda

När jag intervjuar honom 1998 har den politiska vänsteralliansen Union Patriotica (UP) begravt närmare tre tusen av sina främsta medlemmar. Landsorganisationen CUT har begravt över 2500 och den sociala och folkliga rörelsen i Colombia var och är utsatt för en grym förföljelse i det ”smutsiga kriget”, så typiskt terrorn under militärdiktaturerna i Argentina, Chile eller Uruguay.

– I Colombia finns det knappt plats längre för att begrava de döda. Vi har inte plats att förvara så mycket sorg och smärta. Blodet kokar av vrede när vi ser de enorma uppoffringar som har gjorts för att med fredliga och lagliga medel förändra Colombia, sa Lopez med djup bitterhet i sin klara röst och fortsatte med att citera Camilo Torres: ”Det är inte tid för att sätta sig i ett kafé för att tala om den Heliga Jungfrun utan det är tid att resa sig för att börja kämpa”!

Påven omgiven av politiska giftormar i Vatikanen

Vid tidpunkten för intervjun 1998 var påven på väg till Kuba, en enorm tilldragelse i Latinamerika. Camilo Lopez respekterade och högaktade påven men som han sa var ”omgiven av politiska giftormar i Vatikanen”.

– Påven utgör en del av en monolitisk institution och som sådan är han fången i denna institution. Han kan inte säga att det inom socialismen finns bra saker som det i kapitalismen finns dåliga, för han är också fången av det kapitalistiska systemet.

Camilo Lopez anser sig vara en anhängare av Befrielseteologin och brasilianaren Leonardo Boffs lära, som han ofta återkom under intervjun till.

– När människorna i basförsamlingarna begriper att hungern löser man inte enbart via bönen, att avloppssystemet fixar man inte genom att deklamera ”Ära vare Jehova”, att polikliniken inte kommer rullande till det fattiga bostadsområdet via bönerna på en gudstjänst utan vad det handlar om här är att måste vi fylla på en ingrediens och den heter ”politisk kamp”!

– Och även denna politiska kamp måste omfatta kyrkan som institution. Ser du inte att biskoparna lever i högsta välmåga, äter gott och har stora tjusiga hus? De utgör en makt vid sidan av den härskande politiska makten. Här handlar det om kamp mellan de sociala klasserna för i Latinamerika dör det varje år en miljon barn under fem år på grund av hunger och undernäring.

Ideal i kampen

Min sista fråga till padre Camilo Lopez denna varma fuktiga eftermiddag i den colombianska djungeln var vilket budskap han skulle vilja överlämna till de kristna i Sverige och i världen om situationen i Colombia.

– Så länge fienden är blodtörstiga och förfogar över kulor, så länge kommer vi inte att slå oss till ro. Hos gerillan finns det varken rädsla eller uppgivenhet utan ett ideal i kampen för ett nytt och rättvist Colombia.

Dick Emanuelsson