martes, 3 de noviembre de 2009

HONDURAS: Cien de 125 candidatos del PINU rechazan elecciones bajo el régimen de facto




ENTREVISTA A Wilfredo Méndez, director de PINU.

Por Dick Emanuelsson y Mirian Huezo Emanuelsson, cámara.

Blog: http://dickema24.blogspot.com/

La entrevista en audio:
http://www.box.net/shared/aqd2b5nnto

En video en YouTube:
1ª parte: http://www.youtube.com/watch?v=YJda2eWn_3w
2ª parte: http://www.youtube.com/watch?v=J1m0wZPOhhQ


TEGUCIGALPA / 091029 / El joven director del partido socialdemócrata en Honduras subraya que no puede haber elecciones en Honduras sin la restitución del presidente Manuel Zelaya en la casa presidencial. Cien de 125 candidatos del PINU rechazan elecciones bajo el régimen de facto y condena sus propios miembros, como Bernard Martínez, candidato presidencial por el partido, en las elecciones organizadas bajo la sombra de las bayonetas. Las fuerzas militares han sido encargadas un mes antes las inciertas elecciones como responsable de la distribución del material electoral, los locales, la vigilancia y el traslado de las urnas al Tribunal Superior Electoral que fue un actor activo en el derrocamiento del presidente constitucional en el golpe de estado el 28 de junio.

Rechaza las exigencias y la carta enviada por un capitán del ejército en donde exige de los alcaldes del país que estos envíen datos personales como nombres, apellidos y direcciones a los hondureños que constituyen la Resistencia contra el golpe de estado.

El director del PINU también cuestiona Lewis Amselen, el embajador de EE.UU. ante la OEA por sus declaraciones contra la misma OEA por tener una posición critica ante las elecciones generales en Honduras, organizadas por el régimen de facto. “Parece que ese embajador avala golpes de estados en America Latina”, comenta Méndez.

Finalmente hace un llamado y convocatoria a todos los partidos socialdemócratas en el mundo de dar una mano de solidaridad al pueblo hondureño en su lucha para restituir la democracia y la constitucionalidad en la republica hondureña.

“Vamos a declarar el partido Liberal libre de golpistas”

El líder liberal, Rafael Barahona a Elvin Santos: ¡Renuncie!

Por Dick Emanuelsson y Mirian Huezo Emanuelsson, cámara.
Vea el video en YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=RVonJ77_UZY


TEGUCIGALPA / 091029 / Rafael Barahona, líder de la resistencia Liberal y candidato al Congreso Nacional recomienda al candidato oficial del Partido Liberal, Elvin Santos, de renunciar, en la siguiente entrevista realizada el 29 de octubre, unos minutos antes de ser reprimida la marcha por el ejercito y los Comandos Cobras.

– Vamos a declarar el partido Liberal libre de golpistas, dice y mucha gente grita ¡“URGE MEL, URGE MEL”!

– El candidato (presidencial) del partido liberal es golpista y mucha gente en los barios y las colonias lo repudia en todo el país.

Dice que hay muchos liberales en la Resistencia y es que el “Pueblo-Pueblo” pero de los partidos UD, PINU y candidaturas independientes que rechazan categóricamente el golpe de estado.

A los Estados Unidos y el Thomas Shannon, subsecretario del Departamento de Estados de los asuntos en America Latina y el Caribe, sugiere que sean solidarios con Honduras para rescatar la democracia en el país. Pero tiene sus dudas, al respecto de la posición gringa:

– Tienen doble moral. Hay una élite en Estados Unidos que también son golpistas y que patrocinan a este golpe de estado

Los pueblos no aman las armas pero a veces son obligados de levantarse con ellas




Por DICK EMANUELSSON

La elección de la forma de lucha depende de las circunstancias concretas en cada país, tomando en cuenta las particularidades. “El Tío Ho”, como el pueblo vietnamita llamaba Ho Chi Minh, el Padre de la Patria pero también el indiscutible líder del Partido del Trabajo, que se llamaba el Partido Comunista de Vietnam, siempre hablaba en el nombre de la paz pero que tuvo que levantarse en armas contra los ocupantes japoneses, franceses y los genocidas de Estados Unidos que creían que con las armas más poderosas del planeta iban a doblegar al heroico pueblo de Vietnam.

Al respecto del debate permanente que se lleva a cabo en la Resistencia contra el golpe de estado y los planteamientos sobre si o no a las armas creo que ese interesante debate debería concentrarse en el tema en ¿dónde se logra más efecto de las acciones de las masas?


LA HISTORIA ESTA RICA en experiencias y acá se ha colocado el Che pero en épocas totalmente diferentes. Se ha mencionado las experiencias del pueblo heroico y combativo de Colombia en donde el imperialismo norteamericano no ha podido derrotar a una insurgencia que tiene profundas raíces en el pueblo colombiano, sobre todo las clases populares. Pese a todos los “Planes” la guerrilla es vivito y coleando y ahora se prepara para enfrentarse con más fuerza contra los gringos que poseen de siete bases militares y más militares en Colombia.

Y no ha sido por que unos estudiantes pequeñoburgueses románticos querían copiar la idea del Che en las montanas de Colombia sino por que principalmente el campesinado colombiano fue levado al matadero por una clase terrateniente y oligarquía más intolerable y militarista. En el departamento de Cundinamarca, la región en donde Bogota es la capital, el campesino que mencionaba la palabra “reforma agraria” fue victima por los grupos paramilitares, contratados por los terratenientes, llamados Chulavitas o Los Pájaros.


Y ESO FUE ANTES EL 1964 cuando fue fundada las FARC. Su nacimiento se debía principalmente en el tema de la autodefensa campesina. Por que ese campesino, victima del machete, se le cortaron la cabeza que fue colocada en un palo del potrero para así sea un ejemplo de las consecuencias de organizarse en el movimiento campesino y luchar por la reforma agraria. Por eso se organizaron las FARC, que si, varios años después, tomaron la decisión de luchar por la toma de poder político a través las armas por que todos los otros caminos se les habían sido cerrado, como decía el fundador Jacobo Arenas como explicación por que las armas. Pero la guerrilla siempre ha subrayado que lucha por la paz, una paz que la oligarquía colombiana siempre ha saboteado y ha ahogado en sangre. O que decir sobre los 4.000 sindicalistas asesinados en Colombia. ¡¡¡“4.000 Jairo Sanchez”!!! O los 5.000 militantes de la Unión Patriótica, que fue el intento de las FARC 1984-1990 de incorporarse en la vida civil pero que fue convertido en un genocidio político.

Vale decir, que durante el otro proceso de paz entre Pastrana-FARC entre 1999-2002, la guerrilla propuso organizar cada domingo foros sobre diferentes temas en donde la sociedad colombiana y sus movimientos popular tuviera acceso para opinar y proponer que tipo de sociedad querian. Se hizo más de 29.000 intervenciones durante esos domingos en donde representantes de las masas colombianas, un verdadero debate nacional, pudieron hablar directamente al purblo a través el canal de televisión público (hoy cerrado por Uriobe). Pero ese proceso politico y de debate critico, pensamiento critico, la “Batalla de Ideas”, que posteriormente decía Fidel, terminó como todos los otros procesos de paz con el bombardeo de la zona de paz bajo control de la guerrilla.


ASÍ SE FRUSTRÓ OTRA vez los intentos de paz en Colombia, que solo fue una repetición del 9 de diciembre del 1990 cuando la base central de las FARC, la Casa Verde, fue bombardeada y asesinado el “Acuerdo de Cese de Fuego”, firmado por el presidente Betancourt en mayo del 1984.

El enemigo de los pueblos esta en una constante guerra psicológica para enlodar a esas luchas tildándolos cada insulto. El fantasma ayer fue la Unión Soviética y hoy son las FARC, Chavez, Daniel Ortega y casi Rafael Correa. Y mañana, cuando los pueblos no se dejan de enganar, van a inventar otra cosa.

Como por ejemplo que Hector Zelaya, el hijo de Zelaya, residente en Estados Unidos, esta en problema con sus vínculos con los narcos mejicanos y por eso Mel Zelaya tuvo que ceder ante el chantaje de Thomas Shannon y firmar el Acuerdo Tegucigalpa/San José.

Dicen los voceros de la mentira.

Y TODOS USTEDES SABEN que en Honduras los mentirosos controlan 95 por ciento de los medios en donde el anticomunismo es la Biblia política para ellos. Pues nada extraño, así ha sido siempre pero es importante de no vacilar y no tomar el debate bajo las condiciones de ellos por que es fácil a caer en la trampa que siempre arreglan para neutralizar el movimiento popular.

¿Si a las armas o solo vía pacifica?

Es una pregunta abstracta. Mel ha dicho consecuentemente que él se sostiene en la lucha pacifica. Lo mismo ha dicho Evo Morales en Bolivia. Pero lo que si se puede decir es que las profundas transformaciones de sociedades muy injustas, clasistas y muchas veces también racistas, son violentas, no siempre en el sentido que el pueblo se levanta en armas pero que si, el pueblo boliviano se levantó y tumbó dos presidentes que habían sacado los tanques y el ejercito en las calles para aplastar la justa insurrección, matando en los días duros en el mes de octubre del 2003 más de 70 seres humanos, hiriendo a centenares.

Los mineros bolivianos no anduvieron desarmados en sus largas marchas de Potosi a La Paz por que tenía su dinamita. Era su arma por que sabia de una sangrienta experiencia que la oligarquía boliviana siempre dirigían los fusiles hacia los más combativos sectores de la clase obrera. Lo mismo con los campesinos que en su forma de lucha “pacifica” colocaron piedras en las carreteras para así, de forma pacifica, protestar y paralizar para tumbar gobiernos y presidentes corruptos.


ES DECIR; CADA PUEBLO es soberano en su decisión ¿cómo luchar contra su enemigo? No hay nadie que puede poner una forma contra la otra por que un pueblo en unas circunstancias únicas lucharon sin o con las armas.

¿Cómo luchará el pueblo hondureño? En el camino sabrá responder esa pregunta con sus propias experiencias y sobre todo, por la actuación de su enemigo.

USA:s dubbelspel bakom “förhandlingarna” i Honduras




TEGUCIGALPA / 091102 / Samtidigt som 50.000 honduraner attackerades av armén och polisen kom kuppregimens civila representanter och den avsatte president Manuel Zelayas tre delegater överens om att Zelaya ska återinsättas på sin post, om landets kongress, som avsatte Zelaya, så anser.

– Överenskommelsen är ett bakslag från San José-pakten som heller inte var ett bra förslag till politisk lösning.

Det säger Tomás Andino, kongressledamot och medlem av partiledningen i Unificación Democrática, UD, Honduras största vänsterparti som när vi träffar honom just har lett ett massmöte med representanter för den Nationella Motståndsfronten. På dagordningen stod två punkter: AVTALET TEGUCIGALPA/SAN JOSÉ och Frontens inställning till de planerade valen.

Från fackföreningen Stibys lokaler strömmar hundratals honduraner ut, representanter från huvudstadens alla stadsdelar, främst de fattiga som har förvandlats till veritabla motståndsnästen i kampen mot statskuppen. De har alla det gemensamma att de är oerhört solbrända men så har de också deltagit nästan oavbrutet under 126 dagar i motståndskampen mot den civila-militära diktaturen och under den heta centralamerikanska solen.



DET REVOLUTIONÄRA VÄNSTERPARTIET UD är det enda partiet som i sin helhet har fördömt statskuppen och har under dessa månader vunnit stor respekt och sympati. En av dessa UD-medlemmar är den 50-åriga lärarinnan Flor Guevara som inte bara är en motståndskvinna utan också mor till Amado Guevara, kapten i det honduranska landslaget som för ett par veckor sedan kvalificerade sig till VM i Sydafrika. Hon var innan statskuppen av UD nominerad till borgmästare i Tegucigalpa och den tidigare okända Flor är i dag storfavorit till borgmästarposten. Därför är det fler än en bland tvåpartisystemets liberaler och konservativa som hellre skulle se att UD och Motståndsfronten väljer att bojkotta valet som alla anser vara ”riggat” med det sedvanliga valfusket.

Tomas Andino anser att det föreliggande avtalet, som utarbetats under överinseende av Thomas Shannon, vice statssekreterare för frågor på den amerikanska kontinenten, inte förpliktar att Zelaya återinsätts på sin post. Kongressen, som formellt avsatte Zelaya den 28 juni och blåljög om att Zelaya skriftligen hade begärt att bli entledigad, kan lika gärna bekräfta sitt beslut från detta datum. Zelaya behöver rösterna från 65 av 128 ledamöter. Men utsikterna är mycket ovissa.

– Avtalet säger att en Nationell försoningsregering ska installeras senast den 5 november vilket innebär att en sådan regering ska ledas av president Zelaya. Därför har kongressen inget annat val än att återinsätta Zelaya på sin post, hävdar Tomas Andino bestämt.

Anklagelser om att militären personligen söker upp var och en av kongressens ledamöter för att hota dem som kan tänka sig att rösta för ett återinsättande av Zelaya har hörts i Radio Globo, den enda nationella radiostationen som fördömt kuppen. Men även Silvia Ayala, också kongressledamot för UD, bekräftar anklagelserna. I söndags kidnappades maken till en kvinnlig kongressledamot, vilket många betraktar som ett öppet hot mot dem som anser att Zelaya ska tillbaka på sin post.



HUR ÄR DET MÖJLIGT att USA under 50 år har genomfört en blockad av Kuba som förra veckan resulterade i att det största antalet länder någonsin, 187, fördömde USA-blockaden och bara två, Palau och Israel, stödde den, inte har upphört med sitt ekonomiska och militära stöd till den honduranska civila-militära regimen? Enligt USA-advokaten Eva Golinger ligger USA bakom militärkuppen den 28 juni i allians med den honduranska oligarkin. Syftet har framför allt varit två; slå sönder den svagaste länken i kedjan av ALBA-länder samt slå vakt om Palmerola, den viktigaste flygbasen för USA:s Södra Militärkommando.

Barack Obamaadministrationen har tillämpat en kombination av republikanernas ”Hard Power” och Bill Clintons ”Soft Power” och skapat en ”Smart Power”. I den blandar han den militära makten med diplomatiskt, politiskt, ekonomiskt och kulturellt inflytande och blir så framgångsrik att han till och med får Nobels fredspris. Men det tragiska, menar Golinger, är att han i Honduras’ fall slår sönder demokratin, genomför en militär statskupp och slår mot den latinamerikanska befrielseprocessen visavi USA.



HILLARY CLINTON HAR under de drygt fyra månaderna av statskupp aldrig tagit ordet i sin mun och har sagt att det bör vara honduranerna själva som ordnar upp sina problem. Trots det tillsattes Costa Ricas USA-vänlige president Oscar Arias på Clintons tillrådan efter bara några dagar som medlare. Han och en USA-lobby anlitad av kuppregimen utarbetade två förslag till lösning som hela tiden förhalades av Michelettiregimen. Samtidigt finansierade USAID delar av regimens arbete och det var Washington som ledde och kontrollerade de honduranska väpnade styrkorna via flygbasen Palmerola. Slutligen var det höga tjänstemän från Vita huset och State Departement som lade fram Avtalet ”TEGUCIGALPA /SAN JOSÉ” förra veckan, fyra månader efter statskuppen. Cirkeln var slutligen sluten och USA:s politiska perspektiv ser klart bättre ut än de gjorde innan den 28 juni.

”Thomas Shannon och James Steinberg var i Honduras en vecka innan statskuppen och höll möten med civila politiker och militärer med målsättningen, som de sa, att bromsa ’kuppen’ men hur kan man då förklara att det plan som president Zelaya kidnappades och deporterade utomlands från militärbasen Soto Cano (Palmerola) i närvaro av USA-militärerna?”, frågar sig Eva Golinger.

Och ger svaret:

”State Departement legitimerade hela tiden kuppmännen och uppmanade ’alla parter att lösa de politiska tvisterna på ett fredligt sätt via dialog’. Men sedan när kan en inkräktare som tagit makten med vapen anses som en legitim ’part’ och kallas till att hålla en dialog”? frågar sig Golinger.

I dag utfärdar USA-ambassaden i Tegucigalpa återigen visum. Några ekonomiska sanktioner var det aldrig tal om, trots att 70 procent av Honduras’ export går på USA, än mindre att frysa kuppmakarnas bankkonton, affärer eller investeringar i USA.



TROTS ATT ZELAYA FORTFARANDE sitter fången på Brasiliens ambassad sedan den 21 september och kongressen förhalar beslutet om att riva upp avsättandet, har Washington redan, i gammal klassisk stil, börjat förberedelserna med att ”stödja valet i Honduras” och talar om, precis som kuppresidenten Micheletti, att ”valet löser landets politiska kris”.

– Det är inte tid att gå ut och festa, säger Tomas Andino, utan att i stället fortsätta och förstärka motståndet. För just de kommande dagarna är de avgörande. Kongressen kommer inte att göra något utan att det finns ett tryck bakom.

Dagen efter intervjun anlände tusentals honduraner till kongressen för att kräva att landets folkvalde president skulle återinsättas på sin post. Vid denna pressläggning, tisdag morgon, hade kongressen fortfarande inte fattat beslut om att ens sammankallas. Därmed är valet den 29 november i fara och Motståndsfronten kommer aktivt att bekämpa genomförandet av det samma.

Dick Emanuelsson

-----------------------------------

AVTALET TEGUCIGALPA / SAN JOSÉ (2009-10-30) *

Läs mer om den juridiska konspirationen mot president Manuel Zelaya och hur det politiska och ekonomiska etablissemanget, riksåklagare, högsta domstolen, landets kongress, topparna inom katolska och evangeliska kyrkorna konspirerade för att störta Manuel Zelaya med förevändningen att han ville avskaffa författningen och ersätta den med en ny där han kunde låta sig återväljas på sin post [1].

1. Överenskommelsen stipulerar en Nationell Försoningsregering som består av erkända partier, sociala och folkrörelser som ska vara huvudmän för de olika regerings- och statliga myndigheter.

2. Parterna respekterar den nuvarande författningen och avstår från att utlysa en deputeradeförsamling som ska utarbeta en ny författning men även avstår från varje slags enkätunderundersökning med målet att reformera författningen för att tillåta att presdidenten ges rätt att ställa upp till omval, förändra regeringsformen eller överträda de oantastliga artiklarna i vår författning. (Överenskommelsen ger inte ens de inblandade, framför allt Zelaya, rätt att offentligt yttra sig över artiklarna 5, 239, 373 och 374).

3. Överenskommelsen uppmanar Honduras folk att delta i de allmänna valen den 29 november och undvika alla slags manifestationer som motsätter sig valen eller dess resultat, uppmaningar till uppror eller civil olydnad.

4. De väpnade styrkorna och Polisen underställs den Nationella Valtribunalen en månad innan valet.

5. Kongressen ges fullmakt att fatta beslut om att återinsätta eller ej Manuel Zelaya på presidentposten. Samma kongress formaliserade den militära statskuppen den 28 juni genom att förklara Zelaya avsatt på grund av grundlagsbrott.

6. En ÖVERVAKNINGSSKOMMSSION utses bestående av fyra personer där vardera sida, kuppmännen och Zelaya, väljer två var. Kommssionen ska samordnas av en representant från OAS, de Amerikanska Staternas Organisation. Med målet att i framtiden undvika händelser (läs militär statskupp) utses efter tillsättandet av den nya regeringen i januari en SANNINGSKOMMISSION som ska utreda händelserna såväl INNAN den 28 juni som UNDER och EFTER detta datum.

7. Med överenskommelsen uppfylld faller alla internationella sanktioner mot Honduras.

8. Alla meningsskiljaktigheter eller tillämpandet av avtalet ska underställas Övervakningskommissionen. Men samtidigt understryker avtalstexten respekt för Honduras’ suveränitet enligt FN:s charta om icke inblandning i staters inre angelägenheter.

9. Tidskalender för genomförandet av avtalet, där det viktigaste datumet är den 5 november som handlar om regeringsbildandet.

10. Slutord.

11. Tackord till Hillary Clinton, OAS’ generalsekreterare Miguel Inzulza, etc.

12. Avtalets giltighet träder i kraft från och med undertecknandet av avtalet.

[1] fredag 23 oktober 2009
Honduras: Statskuppens allierade inom medierna
http://dickema24.blogspot.com/2009/10/honduras-statskuppens-allierade-inom.html
Dick Emanuelsson
* Kort samanfattning, inte litterärt översatt.