lunes, 21 de junio de 2010

VIDEO / MÉXICO & PUERTO RICO: Resistencia sindical y lucha popular

Por Dick Emanuelsson


SAN JUAN / La pequeña isla caribeña se ha vuelto un hervidero de luchas sociales y populares. El año pasado salieron miles de trabajadores del sector público a protestar contra el plan de reducción del presupuesto del gobernador Luís Fortuño.

A final de la semana pasada fue suscrito un acuerdo entre los representantes por 28.000 estudiantes en once recintos universitarios y la rectoría de la UPR, Universidad de Puerto Rico. El acuerdo fue una gran victoria de los estudiantes en la impresionante huelga total de 55 días que ha despertado la conciencia de miles de puertorriqueños que vieron en los estudiantes verdaderos ejemplos de seguir en la unidad y firmeza que fueron los elementos decisivos por la victoria obtenida.

A final del año pasado fueron fueron echados a la calle 44.000 obreros electricistas en México afiliados en el histórico y combativo sindicato SME, Sindicato Mexicano de Electricista.
Casi al mismo tiempo cuando comenzaron los estudiantes universitarios de Puerto Rico su huelga a final del mes de abril, centenares de trabajadores mexicanos se lanzaron a una huelga de hambre. Como fuera telepatía, también los trabajadores universitarios hondureños, despedidos en la UNAH, de Honduras, tomaron la decisión de entrar en una huelga de hambre en contra la misma arbitrariedad antiobrera de la rectora Julieta Castellanos de despedir 186 trabajadores. Así abre el camino para privatizar la vigilancia y el mantenimiento de la UNAH en Tegucigalpa.

Las siguientes tres entrevistas con dos dirigentes sindicales del sindicato clasista de los trabajadores electricistas afiliados en UTIER, en Puerto Rico, y el secretario de organización del SME, Sindicato Mexicano de Electricistas, ilustran que los movimientos populares y sociales se unen cada día más en America Latina contra un modelo nefasto que ha llevado a millones a la miseria.

1) Entrevista con ÁNGEL FIGUEROA JARAMILLO, presidente del sindicato de los trabajadores electricistas de Puerto Rico, UTIER.

Video: http://www.vimeo.com/12725877
AUDIO: http://www.box.net/shared/zf507aeqbj

2) Entrevista con LUÍS PEDRAZA LEDUC, Coordinador del Programa de Solidaridad de UTIER, sindicato de los trabajadores electricistas en Puerto Rico (2010-04-18).

Video: http://www.vimeo.com/12739658
AUDIO: http://www.box.net/shared/ksk4of4f6k

3) SME: Un Ejército de 44 000 obreros en pie de lucha por sus puestos de trabajo en México
Entrevista con José Humberto Montes de Oca Luna, secretario del Interior (organización) del Sindicato Mexicano de Electricistas (SME), sobre la lucha contra los despedidos de 44.000 afiliados.

VIDEO: http://www.vimeo.com/12743684
AUDIO: http://www.box.net/shared/hdrpv79sbe

Foto:
MEXICO/SINDICATO: José Humberto Montes de Oca Luna, secretario interior del Sindicato Mexicano de Electricistas (SME). FOTO: DICK Emanuelsson.

PUERTO RICO / SINDICATO: ÁNGEL FIGUEROA JARAMILLO, presidente del sindicato de los trabajadores electricistas de Puerto Rico, UTIER. FOTO: DICK EMANUELSSON

COLOMBIA: Valbojkott och valskolk segrade i Colombiaval

TEGUCIGALPA / 2010-06-21 Av Colombias 29,983,279 valberättigade röstade 9,004,221 personer (69 %) på Juan Manuel Santos, Uribes efterträdare.

Mot sig hade han den andra högerkandidaten Antanas Mockus som fick 3,588,819 av rösterna (27,5 %). Vänsterblocket Polo Democratico Alternativo, i vilket kommunistpartiet ingår, uppmanade i likhet med FARC- och ELN-gerillan till valbojkott i den andra valomgången som genomfördes i söndags.

Totalt röstade endast 44 procent av colombianerna och av dem representerar Santos 30 % och Mockus 12 %. Santos sa i sitt hälsningstal att han fortsätter det totala kriget som Uribe inledde 2002 mot FARC och ELN. Men på valdagen stupade elva militärer vid flera attacker av gerillan.

Fattigdomen har under Uribes styre ökade från 53 % (2002) till 62 %. Tjugo miljoner personer lever i fattigdom och ytterligare nio miljoner i misär, armod.

Dick Emanuelsson

PUERTO RICO&HONDURAS: Victoria universitaria total en Puerto Rico pero ¿donde esta el periódico El Libertador en la huelga de hambre en la UNAH?

Es impresionante los 55 días de huelga total en 11 centros educativos en la isla caribeña.
Lo que impresiona también es la unidad entre el movimiento popular, los medios alternativos y la lucha universitaria.

La pelea tenía justamente la meta de impedir que el modelo neoliberal desastroso impediría a los hijos del pueblo trabajador de estudiar en la universidad pública (UPR) en Puerto Rico.

Durante 55 días los estudiantes lograron mantener la unidad pese a los ataques físicos, un poder mediático que sistemáticamente publicaba veneno en contra los estudiantes y un aparato represivo en donde los uniformados impedían que entrara alimentación a miles de universitarios en la UPR y los 10 otros recintos de UPR en la isla.


DOS RECTORAS INTRANSIGENTES

Es un ejemplo para Honduras también, me comentaba un amigo puertorriqueño.

Y es cierto. La lucha entre los estudiantes puertorriqueños y los trabajadores universitarios de la UNAH en Honduras, tiene la meta en común de impedir que la Universidad pública se convierta en una ciudadela intocable para los hijos del pueblo sin los recursos económicos.

Es más: La presidenta de la Universidad de Puerto Rico, Ygrí Rivera, ha mantenido la misma posición intransigente como su colega de la UNAH, Julieta Castellanos. Pero nueve de los trece miembros de la Junta de Síndicos de la UPR viraron en contra de su presidenta, “para avalar el acuerdo con el Comité Negociador Nacional”, como escribe el colega Jesús Dávila en el siguiente reportaje abajo.

¿Y QUE COLOR TIENE LA BANDERA DE ‘EL LIBERTADOR’?

Pero acá leemos en EL LIBERTADOR (ed. junio) que la Rectora y la Junta Directiva de la UNAH han tomado la decisión ‘moderna’ de remodelar algunos edificios. En el número de abril, leímos en el mismo medio comercial que “Intransigencia sindical impide que UNAH mejore calidad educativa”.

Ningún derecho a réplica en el mencionado medio que dizque escribe por el pueblo hondureño en resistencia pero que hace causa común con la Rectora y atacan al sindicato de SINTRAUNAH.

La Rectora premia al periódico y compra la pagina siguiente (después el ataque redaccional al sindicato) como publicidad por 200.000 lempiras (acerca 11.000 dólares), según el presidente del sindicato, René Andino.

Y en el número de junio no vemos NI UNA SOLA LÍNEA en el periódico SOBRE LA HUELGA DE HAMBRE que los trabajadores universitarios llevan durante exactamente el mismo tiempo que duraba la huelga universitaria en Puerto Rico.

Son los más vulnerables trabajadores en la UNAH y los más mal pagados que han sido expulsados por la rectora Castellanos y su junta en la UNAH, mujeres que han limpiado y ha hecho aseo en la universidad durante más de la mitad de su vida adulta, solo para recibir una patada en el trasero por una señora que quiere tercerizar el mantenimiento y vigilancia a empresas que no pagan ni seguro social o que les de a sus trabajadores explotados algún tipo de seguridad social e de trabajo, aún menos estabilidad laboral.

Los estudiantes en UPR sabían que si no paraba SU Julieta Castellanos, el camino estaría abierto para las mismas medidas y acciones como esta tomando ahora Castellanos en la UNAH.

Y en vez de hacer alianza con una clásica representante del modelo neoliberal en la UNAH, medios como El Libertador, si es que no son comprados por los sectores de la junta directiva de la UNAH, deberían ser una tribuna para los que quieren refundar esta empobrecida nación centroamericana.

Dick Emanuelsson

EFTER 55 DAGARS STREJK: Storseger för Puertos Ricos studenter

TEGUCIGALPA / 100619 / Efter 55 dagars strejk som förlamade elva avdelningar av Puerto Ricos allmänna universitet, UPR, tvingades universitetsledningen att skriva under på nästan alla krav som studenterna framfört. Strejken är historisk för den hade allt stöd från en befolkning som såg att statens enda förhandlingsargument var antiterroristpolisens repressiva våld.

“Victoria, victoria, victoria para la historia!”, seger, seger, seger att registreras i historien”, skanderade hundratals universitetsstudenter efter att avtalet mellan universitetsledningen i UPR och studenterna undertecknades förra torsdagen. Över 28.000 studenter har under 55 dagar genomfört en total strejk och lyckats hålla ihop strejkfronten trots att UPR i Puerto Rico är fördelat på elva städer.

Mot sig har studenterna inte enbart haft en reaktionär universitetsledning utan också den högerextrema regeringen med guvernören Luis Fortuño i spetsen. Även den federala koloniala USA-regeringen har drivit på för att privatisera det universitet där de fattigas ungdomar har haft möjlighet att studera utan att tvingas betala tusentals dollar som på de privata universiteten.

Fortuño försökte att behålla de miljoner dollar som den federala USA-regeringen skickar till UPR med avsikten att de verkligt fattiga ska kunna erhålla ett stipendium för att ha möjlighet att studera på ett universitet i Puerto Rico. UPR-ledningen ville också höja studentavgifterna och privatisera delar av driften på universitetet.

Mäktig och välorganiserad motståndare

När Flamman intervjuade studentledaren Roberto Thomas dagen innan strejken bröt ut den 21 april, var han förtröstansfull om strejkens utgång. Denna skulle bara pågå 48 timmar men Roberto insåg samtidigt att motståndaren var och är både välorganiserad som mäktig. Men i dag, 55 dagar senare när jag pratar med Roberto, är han överväldigad av den av studenterna intelligenta taktiken och strategin som han menar paralyserade universitetsledningen och som skapade en ökad politisk medvetenhet hos Puerto Ricos folk som till 99 procent stödde studenternas strejk.

– I strategiska och historiska termer var det en stor seger i förhållande till de elva andra strejkerna som genomförts av Puerto Ricos studenter sedan 1903. Hela det puertoricanska samhället anslöt sig som en man till strejken och den politiska eliten lyckades inte att slå in en kil mellan folket och studenterna och det var elitens främsta nederlag.

Studenternas kollektivavtal

– För första gången tvingades universitetsledningen att sätta sig ned och förhandla med studenternas valda ledare och lyssna på dem. För första gången agerade också studenternas organisation som en slags fackförening som dessutom undertecknade vad vi kan betrakta som ett kollektivavtal. Majoriteten av kraven fick studenterna igenom, säger Roberto Thomas till Flamman.

Under strejkens gång lyckades studenterna även pressa fram det hemliga ekonomiska krispaket som regeringen hade planerat, en plan som studenterna gick ut och fördömde och stoppade på UPR.

– Strejken har urmejslat en organisation som för första gången är nationell och som redan nu förbereder de kommande striderna mot UPR-ledningen och regeringen som har skjutit upp höjningar av universitetsavgiften till januari 2010.

Dick Emanuelsson